A-kassan kass

Jag känner mig som en idiot. Det gör jag eftersom jag just pratat med arbetsförmedlingen. AF har den effekten, tycks det. I alla fall på mig. 

Jag är utbildad, arbetslös journalist. Det jag vill är att skriva artiklar/göra inslag. För att vara med i a-kassan får jag inte ha ett företag och frilansa. Det är okej, det visste jag, men det jag inte visste var att jag inte heller får skriva enstaka artiklar för tidningar och få lön som anställd. Jag måste alltså formellt vara anställd. 

Jag får 240kr de dagar jag inte jobbar (timanställd som väktare). 

För de 240kr tvingas jag upphöra med all journalistisk verksamhet, det jag är utbildad till. Så, om några minuter ringer jag a-kassan och avslutar min medverkan där.

Bra att den inte är obligatorisk!! ännu...

Vilks i Niqab

Ja, en niqab kan kanske vara passande snart för skånepöjken Lars Vilks. Förhoppningsvis kan han då möjligen undvika att bli skallad. I och för sig kanske han råkar bli bortgift med en muslim! Nåja, vem trodde att vi levde i ett sekulärt samhälle? Vilks senaste alster borde väl vara mer anstötligt än den rondellhund som senast var på vippen att få honom spöad. Muhammed som homosexuell... oj oj oj... hatet och föraktet mot homosexuella förenar de mindre begåvade över alla gränser. Jag tror till och med vissa kristna kan känna sympati för muslimerna om kränkningen handlar om homosexualitet.

Vilks själv tycker jag inte verkar särskilt vältalig och hans verk är ganska enkla och provocerande. Muhammed som hund... kränkande förstås, men i en rondell blir det en kombination med en oförklarlig, absurd, svensk företeelse som nästan blivit en folkrörelse.

Muhammed som homosexuell... knappast nyskapande verk, det har ju gjorts med Jesus bland annat i utställningen Ecce homo. Men man ska ju inte diskriminera har jag fått lära mig, så även Islam måste ju få sin släng av sleven.

Hur som helst... våldet och hatet mot Vilks är knappast överraskande, däremot är fegheten hos konsteliten nästan upprörande stor. Vad som uppenbarligen behövs är fler karikatyrer och fler provokationer av fler konstnärer. All tro bygger i någon mån på oförnuft, på absurditeter, det ligger liksom i definitionen. Att inte kunna kritisera, parodisera, eller på annat sätt ifrågasätt tro vore en stor tragedi.